Blogg

Hörnan: En veterans bekännelser

För någon vecka sen var man dunderpetad överallt men helgen som vi har bakom oss blev det precis tvärtom. Allting började tidigt på fredag med lir i Morgonserien.

Petningen satt som en tagg i ögat på mig så när Jens Lindroth hörde av sig och frågade om man ville vara med i Bamsingarna (Ett drömnamn!) istället valde jag så klart att tacka ja.

Premiären vanns med 5-2 och det enda som kan vara värt namnet är att numera fd Norrbyspelaren Hugo Svensson var med i mitt lag.

    Dagen efter var det dags för seriematch med Kronäng i division II i futsal. Bortamatch mot Vara SK U och coachen Sanel Djuzel fick ihop en sjumannatrupp.

    BAIK-tränaren Marius Bezykornovas gjorde fyra mål i matchen mot Södra Härene veckan innan så självklart skulle han lägga ner halva lördagen på att åka med till Vara.

    Det var alltså ett ålderstiget Kronäng som klev ut på plan med fem minuter kvar till matchstart. Och när matchen väl drog igång var vi inte riktigt med. Två individuella misstag de inledande 40 sekunderna resulterade i 0-2 och de stackarna på läktarn som valde att lägga ner två timmar av en solig och fin lördag på det här vädrade en förkrossande seger för hemmalaget.

    Men.. Vi plockade fram intresset och skärpte till oss och innan halvlekens slut tryckte vi in fyra bollar i hemmalagets kasse. Marius var magisk och gjorde bl a två tunnelmål.

    I paus lämnar Varas unga lag planen med svansen mellan benen medan vi står kvar och passar bollen för att vi visste om vi sätter oss ner då kommer vi inte upp igen.

    Efter en djävulskt lång pausvila är det vi som är fortsatt bättre och vi gör också 5-2 innan bensinen tar slut. Och då menar jag verkligen det, vi var helt slut. Fanns ingenting kvar att hämta. Vi stod ändå emot fram till tre minuter kvar men när hemmalaget trycker in två snabba bollar kände vi att det här kommer inte att hålla.

    En timeout som var välbehövlig med 90 sekunder kvar som vi slösar bort på att hämta andan. Ytterligare två individuella misstag senare vinner hemmalaget matchen. Välförtjänt, absolut. Men hade vi bara haft en avbytare till så..

    Så först imorse har jag börjat gå som en människa igen. Ljumskarna är fortfarande ömma och högerfoten gillar inte att ha en sko på sig men det är ändå ett fall framåt jämfört med hur det var i söndags.

    Aldrig igen? I helvete heller, Jens kallade en till match på fredag igen. Klart man ställer upp. 🙂
    ——————————-